Artisten Frida Andersson gästar kvällens avsnitt av “Ei saa peittää” och kommer även att sjunga sin nyaste sång “Ett hjärta av guld” i programmet. Därför passar vi på att bjuda på vår amigo, kulturtidskrift Sheriffis intervju med Frida Andersson som en liten teaser till kvällens avsnitt!

Den finlandssvenska singer-songwritern Frida Andersson hade ett skivkontrakt med ett storbolag, men den unga kvinnan bestämde sig för att ta kontrollen över sin egen musik. Hon startade ett eget skivbolag och tog alla trådar i egna händer.

För de flesta artister är arbetet med ett nytt album ofta stressigt, speciellt om den föregående skivan har fått bra recensioner. Så var även för den jordnära popmusikern Frida Andersson. Men innan hon skulle inleda arbetet med sitt andra album, valde hon att lämna stressen utanför studiodörren.
– När jag skulle spela in mitt nya album Sister, bestämde jag mig för att det allra viktigaste är att jag skriver sådan musik jag verkligen gillar, det blev prioritet ett. Jag tror inte att det spelar någon roll huruvida man får bra eller dåliga recensioner så länge man själv kan stå för sin musik och vet att den är bra.
2009 släppte bolaget Cosmos Music Group Frida Andersson debutskiva ”Busy Missing You” men på omslaget till album nummer två står istället den 24-åriga artistens egna bolag Casual Friday Music.
Trots att artisten är nöjd med sitt samarbete med det gamla bolaget, ville hon ändra på sättet som hon gör musik. Uppbrottet skedde kort efter att Frida Andersson hade flyttat från Finland till Stockholm på grund av att skivbolagets filial stängde i Finland och den svenska filialen ville ha artisten närmare kontoret.
– Jag upptäckte efter ett tag att jag arbetar bäst när jag får vara helt självständig och bestämma själv vilken slags musik jag skriver. Jag kände att jag inte behövde någon annans godkännande.

Trots att Fridas kontrakt gällde för två album, fanns det ett kryphål i kontraktet som befriade henne från det treåriga kontraktet. Med facit i hand, påminner Frida varje artist att läsa igenom kontraktet noga innan man skriver på.
– Jag hade tur som kom ur kontraktet och kunde starta ett eget bolag. Men vi är fortfarande goda vänner, jag och mitt gamla bolag. Det var inget dramatiskt.
Att driva ett eget bolag har sina egna skuggsidor, Frida har bland annat lärt sig att ingenting kommer gratis. Trots det, är hon ändå nöjd med sitt beslut.
– Det känns som att allt som händer med skivan är extra roligt och allt kommer tillbaka till mig själv. Tidigare hände vissa saker utan min vetskap, nu har jag full koll på allting.

Musiken har varit en stor del i den Ekenäs-födda sångerskans liv sedan hon var liten. Med undantag för mamma, är hela Anderssonklanen musikaliska. Tre av fyra döttrar sjunger och pappa är en rutinerad vissångare.
Den glada och sprudlande singer-songwritern har sjungit så länge hon kan minnas. Hon gick på musikförskola och hon sjöng i körer som barn.
Det första musikrelaterade minnet hon har är från hennes första föreställning som 2-3 åring. Då sjöng hon tillsammans med sin pappa och den två år äldre systern Emma.
– Jag var jättenervös på scenen. Min pappa hade ett notställ som han välte av misstag. Jag kommer ihåg det hela så väl… Efter att notstället gick omkull släppte all min nervositet.
Som femåring började hon bekanta sig med pianot, som hon senare (som 17-åring) bytte ut mot gitarren, som fortfarande är hennes huvudinstrument och som hon skriver alla sina sånger med.

Sitt tredje album skall Frida dock skriva med hjälp av piano. Hon berättar att det har känts svårt tidigare på grund av att instrumentet är så starkt kopplat till klassisk musik.
– När jag sjöng upp en gång i Ekenäs sade någon att min röst skulle passa bra i barockmusik. Då förstod jag att klassisk musik inte riktigt var min grej.
Trots att Frida skrev sina första sånger redan som 16-åring, kom inspirationen till att skriva eget material först efter att hon flyttade till Stockholm för första gången år 2006, för att studera på Kulturama på singer-songwriterlinjen.
Där skrev hon massor av sånger och lärde sig musikhantverkets konst. Samtidigt utvecklades hon som sångerska och fann till slut sitt nuvarande sångsätt.
– Tidigare sjöng jag alltid i falsett. Kulturamaläraren undrade varför jag gjorde det och jag testade att sjunga i lägre tonarter och fann direkt min egen stil. Jag tror att mitt tidigare sångsätt härstammade i hög grad från det faktum, att den enda sångläraren i Ekenäs hade klassisk musik som sin inriktning.

Efter åren på Kulturama flyttade Frida tillbaka till Finland, där hon började studera ljuddesign på Arcada. I samband med studierna föddes debutalbumet ”Busy Missing You”. Efter att ha avslutat studierna, flyttade Frida tillbaka till Stockholm och där föddes uppföljaren ”Sister” i samarbete med nya musikervänner. Förutom att ha gett ut skivan själv, spelade hon även in albumet själv. Hon spenderade hela juli i fjol på Stureplan-studion, vars ägare Robert Krieg hon hade bekantat sig med via en bekant.
– Jag studerade vid Arcada för att kunna lära mig att spela in min musik självständigt. Krieg mixade och mastrade albumet och allt gick jättebra. När man har eget företag är man chef över sig själv och får bestämma allt själv.
Frida bor på mysiga Södermalm som kantas av kaféer och barer. Hon trivs bra i Stockholm och hon har inga planer på att flytta tillbaka till Finland.
– Jag gillar Stockholms kulturliv och det finns mycket att göra här. Finland kommer ju att finnas där sedan när man vill tillbaka.
Trots att hon trivs bra, kan Frida uppleva att stockholmare ibland kan vara svåra att närma sig.
– Konstnärstyperna är ganska öppna, men vissa stockholmare håller distans till en när man inte känner dem.
I Sverige ses Frida mer som finlandssvensk än finsk, vilket har varit en fördel. Publiken kommer lättare till spelningar när sångerskan kan kategoriseras och Frida har hamnar i facket för finlandssvenska artister. Att ha ett eget fack upplever Frida som positivt, inte minst med tanke på att det finns gott om kvinnliga singer-songwriters i Sverige. Frida, vars musik har poppiga bossanova-vibbar upplever inte andra sångerskor som konkurrenter, utan snarare som kollegor.
– I Finland hade jag inte så många kollegor, vilket även var anledningen till att jag flyttade hit. Det finns mer folk här som gör musik och ibland känner jag mig nästan som en myra i en myrstack, men det är samtidigt väldigt inspirerande. Folk hjälper varandra här, det blir tjänster och gentjänster.
Konkurrensen på en stenhård musikmarknad avskräcker inte Frida.
– När man gör egen musik, kan den aldrig vara som någon annans musik. Få blir miljonärer på det här, så musiker hjälper varandra. Dessutom är det ju faktiskt tillåtet att drömma och ingen tittar snett på en här om man åstadkommer något, vilket lätt händer på mindre orter.

Andersson drömmer väldigt jordnära drömmar.
– Jag tänker inte på att bli känd och berömd, det viktigaste är att folk hittar min musik. Det går givetvis hand i hand, och när jag har skrivit sångerna vill jag ju givetvis upp på scen för att spela dem för en publik. Men jag vill inte stå på scen i Globen eller något sådant, jag vill bara arbeta hårt för att nå fram till folk med min musik.

TEXT: MINNA KOIVUNEN FOTO: ANNIKA LEINONEN

FridaAndersson__MG_3635_1